Sida 23
UTSTÅ L LNINUSli Y NA M-RS ORNA M Ii NT I K.
23
symbolisk betydelse, kunna vara hämtade från snart sagdt hvarje upptänklig art af mänsklig verksamhet, och hafva i och för sig själfva knappast något dekorativt värde, men erhålla genom konstnärens stilisering, genom en eurytmisk upprepning eller en symmetrisk anordning en dekorativ verkan af ypperligaste art. Jag erinrar om det genialiskt behandlade glödlamps-motivet kring portalen till elektricitetsverket vid Regeringsgatan, posthorn- och brefmotiven å posthuset vid Vasagatan, guldslantmotivet å ett par af våra bankpalats m. fl.
Några dylika motiv återfinna vi äfven å sommarens utställningsarkitektur, och Boberg har med på samma gång estetisk som praktisk ekonomi användt dem ensamma och genomgående för den väldiga utställningsbyggnadens alla olika partier.
Det är eklöfsmotivet, rep- eller tågvirkes-motivet och kron-motivet. Det förstnämnda är visserligen icke något nytt motiv, ty det liksom så många andra växtmotiv har sedan urminnes tid varit ett commune bonutn för de dekorativa konstnärerna; men det sätt hvarpå det här är behandladt, på mångfaldiga sätt varieradt och anpassadt för växlande ändamål gör det dock i detta fall till sin upphofsmans konstnärliga egendom. (Fig. 17 — 20.
Fig. 20. Tågvirkesmotiv.
Det andra eller repmotivet är däremot redan till sin uppfinning fullt originellt. Det tvinnade repet med sin fasta trindhet, sin fullkomliga böjlighet, bör kunna vara ett högst tacksamt dekorationsmaterial i en
Fig. 27. Tågvirkesmotiv.
konstnärs hand; och här har det också verkligen utnyttjats på ett sätt som är rent beundransvärdt. I, som det förefaller, en oändlighet af knutar och knop, maskor och lyngor slingrar sig det böjliga tågvirket bil-Sveriges tre kronor
dande rosetter och fyllningar, friser och ramverk. (Fig. 21 — 27.) utgöra det tredje hufvudmotivet men äfven med dess heraldiska stränghet har arkitekten brukat en viss konstnärlig frihet i det han efter behof placerat dem än “a la regle “ två öfver en, än alla tre öfver hvarandra. Samtliga dessa motiv äro nu använda dels ensamma hvart och ett för sig; såsom eklöfvet i midtelbandslister och i de kvadratiska rosetter som äro insatta i kolonnadernas bågvicklar.* Tågvirket i liknande rosetter omvexlande med de förra (Fig. 21 — 24) i de breda friserna kring byggnadernas krön och kring kupolens “tambur“ (Fig. 25) samt i hvalfbågarnes ansättningar; (Fig. 26 — 27.) kronorna i utställningens “märke“ som återkommer bland annat i omvexling med de ofvan nämnda svickel-rosetterna. (Fig. 16.) Dels förekomma de sammansatta med hvarandra två och två (Fig. 28) dels alla såsom i kolonnernas kapitäler. (Fig. 29)
Dessa kapitäler åskådliggöra för öfrigt på ett synnerligen tydligt sätt konstnärens ofvan angifna dekorationsprincip: att koncentrera sin ornamentik på vissa punkter och der låta den utveckla sig i så mycket större rikedom. Det uppåt ganska märkbart afsmalnande kolonnskaftet är helt och hållet odekoreradt. Men kring dess hals sluter sig ett bredt nätverk af starka maskor, som på ett förträffligt sätt i sin sammanhållande kraft karakterisera kolonnens uppbärande, stödande uppgift. Ur detta samman- Fig Ä Blandadt motiv.
* Dessa rosetter, som pa byggnaden äro placerade »öfver liörn>. äro i texten för utrymmets sk. parallelt insatta.
Källa: Internet Archive ·
