Sida 224
UPSALA DOMKYRKAS SILFVERKAMMARE.
AK
(il JSTAF UPMARK.
IJpsala Domkyrka har som bekant under de senaste aren låtit undersöka och ordna de dyrbaraste och ur konst- och kulturhistorisk synpunkt märkligaste föremålen hland domkyrkoinventarierna, nämligen textilsakerna och föremålen af guld och silfver, hvilka sammanförts och installerats såsom tvänne små museisamlingar, domkyrkans klädkammare och silfverkammare. Klädkammaren har ordnats af fröken Agnes Branting, som äfven fcjrfattat en kortfattad vägledning för besökande i denna samling. Ordnandet af sil f\ erkammaren har varit anförtrodt åt undertecknad, som likaledes sammanställt den kortfattade vägledningen. Ofver silfverkammarens märkligaste föremål, St. Eriks skrin, har C. A. Ossbahr skrifvit en uppsats, tryckt i Meddelanden från Svenska Slöjdföreningen, 1804: skrinet är atbildadt i samma års mönsteralbum.
Upsala Domkyrkas silfverkammare är utan tvifvel en af de intressantaste och rikhaltigaste samlingar i sitt slag i landet därigenom att den innehaller icke endast vanliga kyrkokärl och belysningsföremål, hvaribland flera praktsaker, utan därjämte den stora mängd begrafningsregalier och dylika föremål som upptagits ur de inom domkyrkan begrafna medlemmarnas af \'asaätten m. fl. grafvar.
* *
*
När Gustaf Vasa igångsatte och genomförde sin reduktion af kyrkornas och klostrens “öfverflodiga egendom “, var det icke endast deras jordagods och hus som indrogos till kronan, utan äfven sådana saker bland deras lösa egendom som på ett eller annat sätt kunde vändas i klingande mvnt eller såsom sådant användas, i första rummet da filremål af guld och silfver. Till att börja med gick man till väga med en viss försynthet och det var först sedan den bekante Georg Norman fått saken om hand som en verklig plundring gick fram öfver den svenska kyrkans dyrbarheter. 1 hvarje kyrka kvarlämnades slutligen i allmänhet blott en kalk med patén samt någon gång en mindre s. k. socknebudskalk. Att Upsala Domkyrka, ärkebiskopskyrkan, som efter all sannolikhet var ofantligt rik på klenoder, därvidlag icke skonades är otvifvelaktigt, ehuru man tyvärr saknar uppgifter om hvad som härifrån vandrade till den kungliga skattkammaren. Numera finnas i domkyrkans silfverkammare endast fyra föremål härstammande frän tiden före Gustaf Vasa, nämligen ett relikskrin från 1100-talet och en s. k. ampel samt en kalk med patén från 1300-talet. Af dessa är relikskrinet af emaljerad koppar, den lilla ampeln af jaspis med några ur materiel synpunkt föga värdefulla silfverbeslag, något som tydligen gjorde dessa tvä föremål mindre begärliga för de kungliga reduktionsmännen. Äldre inventarier gifva vid handen att ända till början af 1800-talet i domkyrkans ägo funnits ännu en kalk med patén af silfver från medeltiden samt möjligen en soeknebudskalk. Två stora kalkar med paténer och en soeknebudskalk var sålunda måhända allt hvad som lämnades öfrigt i landets förnämsta domkyrka. — Senare, under drottning Kristinas tid
Källa: Internet Archive ·
