Svenska slöjdföreningens tidskrift

20

SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1909.

förebild. Inskriften och bladorneringen tillhöra 1300-talets typ. Vapnen, som äro ganska oskickligt tecknade, angifva ingen bestämd tid. Granatäpple-mönstret har däremot den för 1400-talet karakteristiska formen, men kan någon gång förekomma tidigare. I drottning Margaretas gyllenduksklädning, förvarad i Uppsala domkyrka, ingår ett rikt utveckladt granatäpple-mönster, hvilket sannolikt tillhör 1300-talet. Granatäpplemönstren voro ursprungligen utförda i väfnad, ofta i siden och sammetsbrokad. I Holmgers dräkt har man genom sömnad sökt imitera en siden-guldbrokad. Dylika väfnader se vi ofta återgifna i 1400-talets målningar, skulpturer, gravyrer m. m. De minuskler b och o, som förekomma öfver Holmgers bild höra äfven till 1400-talet. Förmodligen har man för bården ur skönhetssynpunkt valt de mera dekorativa majusklerna. Båda dessa typer förekomma äfven annorstädes tillsammans. Så är förhållandet i en sked, som tillhört Trued Has och är daterad 1435 (afb. Sveriges Hist., del. II, s. 154, H. Hildebrand, 1877).

Bokstäfverna b och o skänka oss en mycket intressant upplysning. Amanuensen Otto Janse har nämligen tolkat dem såsom “ beatus olmgerus “ och förlagt bokstafstecknarens hemort till Roslagen, hvarest man ännu i dag utesluter h såsom begynnelsebokstaf.

Vi få härigenom ett slags bevis för det i öfrigt mycket naturliga antagandet, att Holmger Knutssons graftäcke utförts af cisterciensersystrarna i Skokloster. Handarbeten utfördes i de flesta kvinnliga kloster. Ännu år 1566 hänvisas de i Skokloster kvarlefvande systrarna i ett kungligt bref bland annat till sitt handarbete. Erik XIV skrifver härom: »Item um någre gode msens barn Jomfruer och Pijger så wäl uthaf nedrige som högre staender warde them tilbudne och betrodde til lärdom sckole the då sig ther til willige och redebogne lathe befinne och medh största flijt wälwilleligen them undenvijse och läre Erlige sedher godhe dygder, theslikest läse schrifwe söme och annedt mehre som til ungdomsens uptuckten behöfwes och förnöden wara will» (M. O. Celsius, Monasterium Sko, s. 33).

Holmgers graftäcke är ur flere synpunkter af sällsynt värde. Något figuralt arbete af denna art är utom Sverige ingenstädes, så vidt jag vet, kändt. I Sverige äga vi förutom Holmgers graftäcke en mycket tydlig beskrifning af ett liknande täcke, som utförts till Sancta Katerinas graf i Vadstena klosterkyrka. Det var ett dyrbart täcke framställande Katerinas bild och rikt broderadt med guld. Äfven det var tillkommet på 1400-talet för att pryda grafven vid Katerinas translation. Ännu år 1595 ingår Katerinas graftäcke i Vadstena klosters inventarieförteckning.

Sjelfva seden att med täcken och mattor pryda framstående grafvar hafva vi förmodligen hämtat i Orienten, i hvars moskéer man ännu i dag följer samma bruk. Redan på 1300-talet var bruket infördt hos oss. Hertiginnan Ingeborg Håkansdotter har till Uppsala domkyrka bland andra föremål äfven skänkt ett täcke af “papaver" för att på högtidsdagar läggas på hertig Eriks graf i domkyrkan.

Förebilden till våra bildtäcken anses eljes finnas i de rikt ornerade sten- och kopparplattor, som vid ifrågavarande tidpunkt prydde många grafvar. De förnämsta sådana grafprydnader vi äga äro Birger Pederssons till Finstad och hans hustrus i Uppsala domkyrka och fru Ramborgs till Vik i Vesteråkers kyrka, likaledes i Uppland. Dylika arbeten voro dock mycket dyrbara och svåra att erhålla, h varför man kan tänka sig att klostersystrarna i Sko och Vadstena sökte ersätta dem efter sina egna idéer och med eget verk.