Sida 100
10. Ett schackparti
100
och en begifver sig till matsalen, när det faller honom lämpligt, för att taga hvad han tycker om af hvad som fins i den alltid påpasslige cebin. Man kunde sålunda fritt förfoga öfver hela tiden mellan klockan nio på förmiddagen och klockan sex på eftermiddagen.
Efter detta mellanmål, hvarunder vi imellertid vexlade några ord med damerna i familjen, förde Utis mig till sin egen lilla vrå inomhus, någonting midtimellan arbetsrum och verkstad. Iiär fans ett sinnrikt inrättadt arbetsbord, en svarfstol och åtskilliga verktyg för fina glas- eller metallarbeten. Från dessa saker, som jag ej hade mycket begrepp om, vände jag uppmärksamheten till innehållet i bokskåpen. Banden voro icke många till antalet — tusen ungefär, utom en encyclopedi i hundra delar.
"Här ser du", sade Utis, som följde riktningen af min blick, "qvintessensen af tolf tusen års lärdom och snille."
"Utrymmet förefaller bra litet för att innehålla så mycket", sade jag tviflande, påminnande mig de ofantliga boksamlingarna i London och Paris.
"Jag förstår ditt tvifvel mycket väl. Men hvart band representerar en väld klassisk författare eller en mönstergill auktoritet i något ämne."
"Men om jag fattat rätt", genmälte jag, "har din familj varit bosatt här i ungefär trettiotvå århundraden. Under så lång tid skulle man väl knappast kunna undgå att samla ett mycket större antal böcker än detta."
"Din anmärkning är fullkomligt riktig. Men
Källa: Project Runeberg ·