Sida 312
306:
anda lifvade medborgare, som skänkt det åt staden. Slutligen uppsattes det här under tak för att skyddas för vidare åverkan af väderleken.
TRETTIOFJERDE KAPITLET.
Boston.
I den nyss omtalade episoden ur Newyorks historia ligger ingenting öfverraskande för en iakttagare, som är van att lägga märke till don nuva-rando tendensen i denna stad. Men att det liberala, bildade Boston, den amerikanska litteraturens fostermoder, att Boston skulle blifva katolicismens brännpunkt, icke blott för Amerika, utan för hela verlden — skulle med ett ord i menniskors tankar stå i förbindelse med allt, som nu står i förbindelse med Roms namn, det kommer utan tvifvel att väcka andras misstrogna förvåning i lika hög grad, som det först väckte min. Men så var det. Då påfve-dömet fördrefs ur Italien, fann det en tillflyktsort och ett vänligt mottagande i Nya England. Boston blef den kyrkas säte, for hvilken dess grundläggare hyste särskild afsky, och fortfor att vara det under flera århundraden. Men historien visar oss lika sällsamma förändringar. Hvilken likhet kan väl finnas mellan Scipios och Leo X:s Rom? Huru fullkomligt olika äro icke de föreställningar, som väckas af samma namn vid dessa olika tidpunkter! När allt gömmer omkring, är förändringen i fråga om Boston jemförelsevis obetydlig.
