Sida 358
352:
i luften. Derpå följde en ryslig känsla af att falla från en ofantlig liöjd midt under ett döfvande buller, som om en verld störtat samman; sedan förlorade jag medvetandet.
TRETTIONIONDE KAPITLET.
Brefvet.
Det var med ett slags oredig förvåning, som jag, då jag återfick medvetandet, fann mig vara lefvande. I stället för att kämpa för lifvet bland ett kaos af hvirflande vågor satt jag i en beqväm länstol i ett svagt upplyst rum. Med svårighet samlade jag mina förvirrade tankar så pass mycket, att jag fick klart för mig, att jag befann mig i mitt egot rum.
Ett lika sjelfklart faktum var, att någon hade kommit in i rummet, sedan jag somnat, och hade stannat der en stund. Ny ved hade nyss blifvit lagd på den flammande elden. En stark lukt af doftande havannacigarrer och en hög hvit aska i askkoppen visade, huru den besökande, hvilken han nu var, hade tillbragt tiden. Derpå föllo mina ögon på ett bref, som låg bredvid lampan och hvars utanskrift med en välbekant handstil var till mig. Med en viss förvåning slet jag upp kuvertet, ocli min undrau växte, under det jag läste brefvet. Det lydde som följer:
"Min bäste —!
"Som du sofver godt och förmodligen kommer
