Sida 81
75
fade, som en del af en sällsam dröm. Jag svarade alltså efter ett par ögonblicks eftertanke:
"Det andra af de båda sätten att gå till väga, det som du valt, förefaller mig klokast på samma gång som ärligast. Imellertid är det nödvändigt att du handlar i enlighet med den tysta öfverenskommelse du talade om. Jag har visst icke något minne af ett sådant förflutet lif, som det du skildrat. Hvad beträffar de förhållanden, hvari jag nu befinner mig, är jag båcle villig och angelägen att lära känna dem.
SJUNDE KAPITLET.
Slutet på den första dagen.
Utis förde mig tillbaka till mitt sofrum och tryckte på knappen till det elektriska ljuset. Under tiden fäste han min uppmärksamhet på en magnetnål, som hängde under taket öfver den redan omnämnda hängmattan. Denna senare borde kanske rättare betecknas som en hängande säng. Jag hade antagit, att den var af silke; men i sjelfva verket var materialet ett slags växtfibrer, som i många hänseenden kunde täfla med silke. Det hela hängde på en rund metallskifva, som hvilade på stöd i taket, hvarigenom man kunde gifva den hvilken riktning man behagade. Genom sinnrika mekaniska inrättningar var friktionen nedbragt till det minsta möjliga. Genom att trycka på en knapp i sin närhet kunde den liggande sätta bädden i en sakta gungande rörelse, hvilken han dessutom kunde
