Sida 159
153-
frågan, ty det enda, många familjer saknade, var denna största lycka — barn att älska ocli vårda.
Under det öfriga af färden och sedan vi dragit oss tillbaka till mitt arbetsrum, fick jag veta ännu mera om tidens sociala inrättningar. Detta var så mycket nödvändigare, sade Utis, som jag dagen derpå komme att sammanträffa med och presenteras för flere personer än jag hittills sett, deribland åtskilliga slägtingar på min mors sida.
"Hvad är anledningen dertill?" sporde jag, naturligt nog.
"Det är hvilodagen i morgon", blef svaret.
Ett ögonblicks eftertanke visade mig, att detta var förhållandet. Det var nu aftonen af den dag, som fordom kallades lördag. Jag hade blifvit alldeles veckvill. Så många nya föreställningar hade trängt sig på mig, att det föreföll mig, som om hela år förflutit, sedan jag genom att öfverskrida tröskeln till mitt rum i sjelfva verket inträdt i en ny verld.
SEXTONDE KAPITLET.
Det nya samhället.
Bland alla de sociala förändringar, hvarom jag fått kännedom, förvånade ingen mig mera än de stränga lagarna med afseende på familjeförhållanden. De flesta af dessa lagar hade i sjelfva verket blifvit onödiga, liksom lagar mot menniskoätande eller bort-röfvände af menniskor skulle vara hos oss. De
