Sida 204
198:
för det, som i sig sjelf var värdefullt. Tryckfrihet, jurydomstolar, folkstyrelse uppsattes olyckligtvis bland frasdyrkames afgudar. Allt, som stod i förbindelse med dessa fraser eller påstods göra det, var alltför heligt for att dryftas: kritik var detsamma som helgerån. Det betydde ingenting, att pressen blef en förgiftad källa, jurysystemet blott ett beqvämt sätt att göra det lättare för brottslingar att undgå straff, rösträtten falska tärningar i händerna på politiska bedragare; ingen förändring tåldes, utom då det gällde ytterligare förnedring.
"Ehuru mer eller mindre indirekta anstiftare af laster, voro frasmakarne sjelfva ofta män med obefläckad karaktär, med stor bildning, fastän föga sundt förnuft. Det onda de gjorde bestod förnämligast i att deras försvar kastade en mantel af till-börlighet öfver en sak, som skulle hafva farit illa, om den i sin vanskapliga nakenhet hänvisats till sina naturliga beskyddares försvar."
TJUGUANDRA KAPITLET.
Ismar träffar sina slägtingar.
Vi hade hunnit fram kort innan tiden var inne att inträda i den for religiösa ändamål afsedda byggnaden. Jag bör nämna, att denna var ståtlig och af betydlig storlek samt belägen midt på en stor, öppen plats, prydd med träd, af hvilka några tycktes vara jemnåriga med sjelfva det vördnadsvärda templet. Det hade två våningar. Den ne-
