Sida 121
115
TOLFTE KAPITLET.
De rebus adhuc caligine mersis.
Hvad jag or for om ursprunget af det nya samhällets tillstånd och styrelse, hvarunder han lefde, meddelades mig af Utis under en följd af samtal. Jag meddelar här det hufvudsakliga af dessa samtal i så noggrann öfverensstämmelse med deras ursprungliga form, som vårt såsom uttrycksmedel jemförelsevis underlägsna språk tillåter. Det begrepp om förhållandena jag då fick har sedermera modifierats och utvidgats genom läsning och iakttagelser.
"De mor eller mindre demokratiska styrelseformer", började han, "som växte upp på ruinerna af din tids monarkiska och aristokratiska system, visade inom kort tecken till förfall. Som de voro grundade på principer, af hvilka några voro riktiga, andra fullkomligt falska, buro de inom sig ott frö till upplösning. Under det de högljudt gjorde anspråk på att vara ett förkroppsligande af rättvisa och naturlig rätt, täflade de snart med den värsta despotism under forna tider i förderf och godtycklig missaktning för individens rätt.
"Styresmän, lagstiftare och domare, som tillsatts under inflytande af stora skälmar och politiska charlataner, voro naturligtvis lydiga verktyg åt dem, af hvilka de blifvit tillsatta. Lagens tolkning och tillämpning blef också ett medel att utöfva förtryck och göra utpressningar. Liksom detta icke varit nog, slöto sig karaktärssvaga entu-
