Sida 346
340:
rykte, som kom i andra rummet efter den tolkade författarens och stundom var jemförligt med hans. Åhöraren kunde efter eget behag lyssna till ett sådant återgifvande af sin älsklingsförfattares ord, medan han hvilade, gick omkring i rummet eller, hvilket var det bästa af allt, var sysselsatt med något mekaniskt göromål, som lemnade tankarne fria.
Vid nästa station blef jag ej sviken i min väntan. En till mig adresserad diuba aflemnades på tåget. Sedan jag dragit mig tillbaka till den för ändamålet afsedda kupén, lyssnade jag begärligt till den stämma, som träffade mina öron med tonfall, liknande den ljufvaste musik. Utis, Ulmene och Ialma hade redan samma eftermiddag rest till Falo. Reva och hennes far skulle komma efter morgonen derpå.
"Så här dags i morgon hafva Ialma och Olav träffats och — vi med", tillade hon i en sakta hviskning, ljuf som en kyss.
Så här dags i morgon! O ve!
TRETTIOÅTTONDE KAPITLET.
Äktenskapet.
Jag har blott ett otydligt minne af de flesta händelser under den följande förmiddagen. I Olavs sällskap gjorde jag flera besök i Falo, under hvilka jag kunde hafva gjort intressanta iakttagelser, om mina tankar icke varit så upptagna af annat. Ialma och de öfriga befunno sig i hennes morbrors hem,
