Sida 302
296:
votid? Det är någonting lockande i denna lära", sade lian tankfullt, i det vi lemnade rummet, "ocli jag skulle gerna vilja tro på den."
TRETTIOTREDJE KAPITLET.
Ismar får se en gammal bekant.
Som det vanligen händer efter ett häftigt oväder, var följande morgon så vacker man kunde önska och egde så att säga både vårens och sommarens behag. Inom mig var förändringen från föregående aftons allvarsamma sinnesstämning lika otvetydig. Mitt hjerta var uppfylldt af ovanlig .glädje, en oförgänglig vår tycktes gifva färg åt allt, ty — detta var ett mer än tillräckligt skäl — skulle jag icke om några timmar få återse — henne? Utis märkte och förstod snart min sinnesstämning, ty han hade ju också varit i Arkadien. Han gjorde mig helt lugnt ett förslag, och jag dröjde ej ätt handla i enlighet dermed. Jag telefonerade till Hulmar och frågade, om jag fick äta frukost hos honom.
"Behöfver du fråga om det?" lydde det hjert-liga svaret. "Jag saknade dig mycket i går afton, och någon annan med, tror jag. Kom punktligt."
Jag undgick nätt och jemt att mista ett finger den morgonen, och Utis, som märkt detta, skickade mig skrattande ut ur verkstaden.
"Sysselsätt dig en timme eller par i trädgården!" sade han. "Det finnes fullt upp med arbete
