Sida 67
61
SJETTE KAPITLET.
Ismar.
När damerna lemnade oss, gingo Utis och jag ut på den breda verandan ocli betraktade en stund det månbelysta landskapet. Min värd tycktes varat så försjunken i betraktelser, att, ehuru jag längtade efter att få förklaring öfver vissa saker, jag ej vågade störa honom i hans drömmar. Han gjorde på mig intryck af en person, som inom sig öfver-lägger om, huru han skall bringa ett ämne å bane och ej är i stånd att besluta sig för sättet att göra det. Slutligen sade han halft tankspridt:
"Det är mycket behagligare på taket: det är mera luft der."
Yi begåfvo oss åter in och uppför trappan. I tanke att han glömt, att alla dörrar och fönster stodo öppna, påminde jag honom derom.
"Nu, då det är så varmt", svarade han, "lemna vi huset så öppet som möjligt."
"Men", sade jag med någon tvekan, "är du icke rädd för att någon skall göra inbrott?"
"Inbrott", upprepade han långsamt, "inbrott — hvad är det?"
Jag höll på att till svar gifva honom en definition på detta ord, men kom att tänka på att det var svårt att begå inbrottsstöld i egentlig mening "i ett hus, som stod öppet for alla ankommande. Jag svarade derför:
°För tjufvar, menar jag."
"Jaså, tjufvar. Sådana finnas icke bland oss,
