Sida 293
287:
TRETTIOANDRA KAPITLET.
Gästrummet.
Då Utis och jag dragit oss tillbaka till mitt rum, hade vi ett långt samtal om dagens tilldragelser, hvilka icke voro mindre oväntade och behagliga for honom än för mig.
"Jag har hittills hört till dem, som anse läran om varatia snarare som en sinnrik hypotes, lockande men obevisad, än som någonting att verkligen tro på. Men jag måste bekänna, att den nu på det mest antagliga sätt förklarar åtskilligt, som annars är alldeles förbryllande. För dig är denna lära i alla händelser den mest tillfredsställande lösningen af alla svårigheter, och det kommer den otvifvelaktigt att blifva äfven för din mor."
"Har du nyligen hört något från henne?" frågade jag.
"Icke på tre dagar", var svaret. "Vid slutet af ett samtal, hvarunder hon uttryckte sin stora tillfredsställelse med den redogörelse jag kunde gifva henne rörande dig, sade hon sista gången, att hon slutat sina förberedelser och morgonen derpå skulle gå ombord för att fara till Valparaiso, första uppehållsorten på resan hit."
"Hur lång tid kommer resan att taga?"
"Låt mig se!" svarade han, i det han tog fram ett sjökort. "Afståndet är ungefar fyra tusen fyra hundra engelska mil. Det kan lätt tillräggaläggas på fyra dagar."
