Sida 29
ensstämmelse med förhållandena hos det nya slägte, bland hvilket jag befann mig.
Mitt något framskjutande luktorgan hade förminskats till en örnnäsa af måttliga dimensioner. Jag hade nyligen måst lägga mig till med glasögon, men nu hade mina ögon blifvit lika klara, som innan jag ansträngt dem genom mycken läsning af böcker med dåligt tryck. Liksom håret hade äfven ögonen fått en mörkare färg — någonting som var utmärkande för det nya slägtet. Min väns antagande visade sig vara riktigt. En blick i spegeln hade skingrat all oro för mitt utseende. Glad vände jag mig om för att förklara mig villig att gå vidare och märkte för första gången, att min ledsagares välkända drag likaledes undergått en dylik förvandling. Den kunde ej olämpligen jemföras med den egendomliga ljudvexling, hvarigenom det namn hvarunder jag känt honom i mitt forna lif, öfvergått till den mildare formen af Utis Estai.
• TREDJE KAPITLET. Reva.
Då vi kommit ned i jemnhöjd med gatan, stod jag för första gången under den nedersta arkaden. Som den tjenade till underlag för de öfre, var den uppförd af motsvarande styrka i huggen granit. Ehuru ofantligt öfverlägsen till skönhet och smidighet påminde den mig om något liknande konstruktioner, som finnas på en del gator i Bern.
