Sida 142
136-
bråddjup var till finnandes. Från dou punkt i denna luftiga trädgård, der vi befunno oss, var det ungefär två engelska mil till dess södra ände.
"Jag liar att aflägga några sjukbesök", sade Utis, sedan lian visat mig, hvad som kunde vara af intresse i landskapet. "Under tiden kan du i sakta mak begifva dig ut till det der tornet du ser i den del af trädgården, som sträcker sig åt hafs-sidan till. Som man har en vacker utsigt derifrån och åtskilligt annat kan vara af intresse , för dig, träffar jag dig troligen der, när jag kommer tillbaka."
FJORTONDE KAPITLET.
Samuppfostran.
Sedan jag blifvit ensam, gick jag långsamt framåt gången midt i denna märkvärdiga park eller trädgård. Förtjust inandades jag hafsvind en, som här uppe blåste oafbrutet och skänkte ljuflig svalka. Det förvånade mig blott att se jemförelsevis så få njuta af något, som ständigt skulle locka folk, om det nu för tiden funnes. Orsaken var imellertid ej svår att leta ut. Stadsinnevånarne, som skötte dessa trädgårdar och njöto af dem, voro nu midt uppe i sitt arbete. De begåfvo sig hit för att njuta antingen af den stärkande morgonluften eller af aftonvinden. De få personer, jag här och der såg på långt afstånd från hvarandra, voro troligen främlingar i staden liksom jag. För ingen kunde skådespelet
