Sida 106
10. Ett schackparti
106
är i stånd att förskaffa sin egare andras ynnest. Denna vana, som jag nu tagit mig, eliuru mycket mot min vilja — hur ofta har jag ej blott för att icke väcka förvåuing återhållit en fråga, som jag haft på tungan — denna min nödtvungna tystlåtenhet skänkte mig ett högst oförtjent anseende för visdom. Mina korta och försigtigt affattade svar åhördes med en vördnad, som för mig gränsade till det löjliga.
Samtalet blef vid detta tillfälle snart afbrutet genom barnens återkomst från skolan. De tycktes vara förtjusta öfver att råka sin kusin Reva. Eu-red i synnerhet ville icke släppa henne, under det han berättade de märkliga tilldragelserna i skolan. Plötsligt sade han till mig:
"Jag såg dig gå förbi skolan i dag." Derpå fortfor han med ett barns rättframhet: "Reva måtte tycka mycket om dig."
"Hvarför tror du det?" frågade jag den lille olycksfågeln så lugnt jag kunde. Hvad Reva angår, kunde jag icke se hennes ansigte. Hon hade lutat sig ned. för att hjelpa gossen med någonting på hans sandal.
"Hon lät dig taga hennes karriol", var svaret, som afgafs med en öfvertygad ton. "Hon ville inte låta mig åka ensam i den, fast jag tycker så mycket om henne."
"Det var tvärtom jag, som lät henne taga min nya karriol. Kom och se på den!" tillade jag i afsigt att leda honom på andra tankar och gick ut med barnen.
Reva stannade qvar till middagen. Denna öf-
Källa: Project Runeberg ·