Sida 131
13. En utflykt
131-
i sin karriol, så att jag skulle få tillfälle att se mig omkring.
Kort efter förmiddagskonserten begåfvo vi oss alltså åstad och färdades med en hastighet af femton engelska mil i timmen. Jag kunde icke nog beundra de öfverallt lika jemna vägarna, de välodlade fälten och den prägel af fulländning, som allting bar. Som jag märkte, att marken, der den syntes, var fuktig, som om regn fallit, hvilket jag visste icke var förhållandet, frågade jag efter anledningen dertill.
"Det kommer sig af vattningen", sade Utis. "När det ej regnar tillräckligt, tappar man ut det förut tillvaratagna vattnet i fårorna. Vi hafva visserligen tyckats få en viss makt öfver regnet, men snarare med afseende på reglerandet af medelregn-män gden än på fördelningen i detalj. Vattningen är sjelfva grundvalen för vårt jordbruk. Utan den är allt till stor del beroende på en slump. Genom vattning förvissa vi oss icke blott om den största afkastning af fruktbar mark, utan erhålla äfven goda skördar på nästan ren sandjord."
Medan vi färdades framåt, fäste Utis ofta min uppmärksamhet på ställen af stor historisk betydelse. Men för mig voro deras namn utan "intresse och väckte inga idéförbindelser, liksom namnen Hastings, Runnymede, Marston Moor skulle vara blott tomma ord för konung Alfred, om han åter finge besöka det land, han älskade så varmt och försvarade så tappert.
Då vi nådde högsta punkten mellan Utis' hem
Källa: Project Runeberg ·