Sida 160
16. Det nya samhället
160-
varit alldeles okunnig om sin väns känslor för Osna Diotha, ocli sade slutligen, att han strax ämnade resa bort, hvad det än måtte kosta honom.
"Icke förrän Osna dömt mellan oss!" utropade Utis. "Jag vet mitt svar på förhand, men det är hennes rättighet att gifva mig det."
"Jag fick afslag, som jag väntade", sade Utis, då han berättade mig denna historia, "men på ett sådant sätt, att vi sedan dess varit trogna vänner. Yid min återkomst till din far, som gick fram och tillbaka i trädgården, mera upprörd, än jag sett honom vid något annat tillfälle, sade jag blott: 'Det är din tur'. Han förstod mig, gick och återkom som Osna Diothas trolofvade.
"Det dröjde ungefär en vecka", fortfor Utis, "innan jag åter träffade henne, som hädanefter skulle vara blott en vän. Hon sade, att hon af Eured hört talas om, hvad hon behagade kalla mitt ädla handlingssätt.
"'Du anar ej', fortfor hon skrattande, 'hvilken varm försvarare du har i kusin Ulmene.'
"'Lilla Ulmene"? sade jag förvånad. Ulmene var vid don tiden en flickunge på sju år, liten för sin ålder, och visade då just ej tecken till den skönhet, hvarigenom hon sedermera utmärkt sig.
"'Ja, Ulmene. Hon är högst uppbragt öfver hvad hon kallar min dåliga smak. Hon gör jemförelser mellan dig och Eured, som kanske skulle göra dig alltför uppblåst, om jag upprepade dem. Vi voro förut mycket goda vänner, men hon har icke talat med mig på en vecka.' ----"När .jag på. grund af en vink af min mor ef-
Källa: Project Runeberg ·