Sida 228
26. Ismar och Reva
228:
var böjd för att retas, någonting ovanligt för honom och ett säkert tecken till, att han var viel särdeles godt lynne.
"Ser du", sade han till mig, "min kära dotter är ärelysten. På sista tiden har hon hängifvit sig åt vilda drömmar om framtida rykte. Hennes namn skulle fortplantas till en sen efterverld i förbindelse mod upptäckten af den nya Diothensis-arten."
"Ah, min stackars växt!" utropade Reva, till hälften road, till hälften bestört. "Hvad har händt?"
"Din älskling är i behåll", sade Hulmar, i det vi stego upp från bordet. "Men don lär på ett allt annat än önskvärdt sätt • komma att skänka dig rykte efter döden. Kusin Ismar kan säga dig hvad farbror Aslan icke visste." Jag måste nämna, att farbror Aslan var en auktoritet i fråga om botanik.
"Han känner min nya växt?" sade Reva med strålande ögon.
"Den visar sig vara ett mycket gammalt och mycket skadligt ogräs", svarade hennes far.
När han för henne upprepat, hvad jag berättat om växten, hade vi hunnit fram till den.
"Den är så vacker", sade Reva, i det hon litet sorgset betraktade den. "Men vi måste väl förstöra den då, förmodar jag."
Eftersom Reva sade, att tisteln var vacker, började jag också tycka det; emedan hon visade intresse för den, blef jag genast angelägen oin att rädda den planta, jag hittills ansett för ett odrägligt ogräs. Jag föreslog derför, att vi skulle sätta den i en tillräckligt stor balja, sedan vi noggrant uppgräft alla rottrådar. Om man omsorgsfullt tog
Källa: Project Runeberg ·