Sida 243
28. Ett vigtigt samtal
243:
det var tydligt, att han ej visste hur han skulle fortsätta.
"Om du lyckas vinna Revas hand", återtog han, "kan jag med skäl lyckönska dig. Alltsedan ni af en ren slump sammanträffade, har jag tänkt mig denna möjlighet. Jag såg tydligt, att du kände dig mycket dragen till henne, och hon å sin sida var åtminstone intresserad af sin slägting fjerran ifrån. Sakerna hafva imellertid utvecklat sig mycket hastigare, än jag väntade, och nu ser jag mig tvungen att uppfylla en skyldighet, som jag hoppades slippa."
"Hur så?" frågade jag.
"Om allt gått sin vanliga gång, skulle du icke hafva fått så många tillfällen att träffa Reva, att det behöfts eller varit klokt att tala, innan din mor kommit. I det fallet skulle jag ej längre hafva något ansvar, eftersom hon icke blott är din mor, utan äfven är en mycket närmare slägting till Reva än jag. Men på grund af den förtrolighet, som plötsligt uppkommit mellan dig och Hulmar, som tycks vara utomordentligt intagen af dig — och han är icke fallen för plötsliga vänskapsförbindelser — fordrar din heder, att du för honom yppar dina känslor för hans dotter. Sedan du väl fått hans bifall, kan du göra ditt bästa för att vinna Revas ynnest. Hennes fars tillgifvenhet för dig, dina ofta upprepade besök, det intresse hon tyckes hysa för den tid och de ämnen, som du med så stor sakkännedom kan tala om, alla dessa omständigheter tala mycket för dig, i synnerhet den sistnämnda. Det är som det goda, gamla ordspråket säger:
Källa: Project Runeberg ·