En framtidsblick

121:

Eftersom åhörarskaran lofvade att blifva ovanligt talrik, hade man beslutit använda den stora matsalen i stället för det vanliga föreläsningsrummet. De, som ämnade öfvervara föreläsningen, det vill i sjelfva verket säga alla distriktets innevånare utom många inbjudna gäster, skulle också för be-qvämlighets skull äta middag i den stora salen, liksom på hvilodagen.

Under eftermiddagen hade jag tillfälle att se och deltaga i det stora (form-spelet, som var så omtyckt af detta tidehvarfs ungdom. Det är svårt att tydligt beskrifva det, men man skulle kunna kalla det ett slags inveckladt spel, liknande lawn-teunis. En stor, jemn yta af delades med hvita snören i hundra rutor, hvar och en omkring tolf meter i fyrkant. I hvar och en af dem tog en ung dam och hennes medspelare för dagen plats för att försvara den mot paret i nästa ruta. Man vann eller förlorade rutorna ungefar som i ett tennisparti genom att mer eller mindre skickligt sköta raketten, hvarvid snöret mellan rutorna ersatte nätet. De slagna lemnade sin ruta åt segrarne, hvilka i sin tur anföllo nästa försvarade ruta, hvarunder de imellertid sökte akta sig for att blifva tillfångatagna genom att komma för långt ifrån partiets öfriga medlemmar.

Anförarne urskilde de spelande, femtio par på livar sida, på deras färger. Segern berodde på anförarens förmåga att på fördelaktigaste sätt använda de bästa af de spelande och att göra skickliga kombinationer enligt vissa regler. En vigtig uppgift för alla de spelande var att arbeta sig fram