Sida 28
3. Reva
28
bindeisen mellan vagnarne var åvägabragt, stego de flesta passagerarne- i vår vagn upp och togo plats i de främre vagnarne, medan andra gingo från dessa öfver till den sista. När vi nalkades nästa station, lösgjorde sig sista vagnen, saktade farten och lopp in på sidospåret för att aflemna passagerare, medan på samma gång en vagn, som vid stationen mottagit resande, började sätta sig i rörelse och snart slöt sig £ill tåget, alldeles som vår förut gjort. Genom detta sätt att mottaga ocli aflemna passagerare behöfde vagnarna, sedan de väl afgått från ändpunkten, icke stanna eller minska farten, förrän de nådde målet för sin färd.
Då vi närmade oss slutstationen och stego upp för att lemna vagnen, presenterades jag af min vän med några artiga ord för den vackra flickan, som i så liög grad väckt mitt intresse. Det föreföll migj som liade lian hittills underlåtit att göra detta, för att jag utan att behöfva deltaga i samtalet skulle utan hinder kunna göra mina iakttagelser.
Hon presenterades såsom Reva Diotha, jag som Ismar Thiusen. Detta namn, i hvilket jag då ej igenkände någon likhet med det jag hittills burit, var i enlighet med den ljudlag, som förvandlat mm väns namn till Utis Estai, i sjelfva verket en riktig ättling deraf. I öfverensstämmelse med tidens enkla, ehuru artiga seder nyttjades inga slags titlar, utan hvar och en tilltalades i sällskapslifvet blott med sitt förnamn. Föreställningen att man visade någon sin aktning genom att sätta ett betydelselöst prefix framför hans namn, skulle förefallit dom lika löjlig som vi finna den österländska
Källa: Project Runeberg ·