Sida 30
3. Reva
30
skrifligt behag. Om det fans något spår af blyghet i hennes blick, liknade den snarare en bildad ynglings, som presenteras för en person, hvilken väcker hans intresse, än en flickas vanliga tanke på huru hon tager sig ut.
Nu var det imellertid ingen tid till samtal. Yi hade kommit till stadsbanans slut, och de många nya intrycken gåfvo full sysselsättning åt mina ögon och tankar. Framför oss på en stor öppen plats, belagd med konstgjord sten, höjde sig den stora ändstationen. Der sammanlupo icke blott alla stadens jernvägar, utan äfven sådana från hvarje del af norra halfklotet. Behrings sund, öfver hvilket man för länge sedan slagit en bro, utgjorde ej längre något hinder för jernvägstrafiken. Jernvägslinier från hvarje del af den amerikanska kontinenten sammanlupo vid denna bro och utgjorde samfärdsmedel mellan gamla ryktbara städer, som ännu hvarken hafva namn eller finnas till. Från den punkt, der jag stod, kunde jag utan afbrott fardas till hvilken del som helst af Nya eller Gamla verlden.
Andstationen för en sådan trafik var, som man kan tänka sig af ofantlig utsträckning och tilloppet af folk utomordentligt stort. Då jag nämner, att jemförelsevis få personer stannade öfver natten i den stora staden, kan man sluta till huru talrik menniskoskaran var. Likväl förrn ark tes ingen brådska, ingen förvirring. Hvar och en visste, hvart lian skulle taga vägen; man hade sörjt för allt. Den ofantliga menniskoskaran var lika lugn, förekommande och utvald som gästerna vid en mottagning.
Källa: Project Runeberg ·