En framtidsblick

44-

der och sett många städer i olika trakter på jorden. På sidorna lästes på denna tids enkla språk namnet

Ismar Thinscn,

under hvilket jag nu blifvit presenterad för flere personer. Det kunde så vara, men att sätta sig i besittning af en främmande persons såväl saker som namn, det var för mycket. När derför Utis, som såg mig med dum uppsyn stå och stirra på kappsäckarne, föreslog mig att öppna dem för att kunna kläda mig till middagen, afslog jag det bestämdt.

"Dessa saker tillhöra icke mig. Och om de än gjorde det", tillade jag som ett oemotståndligt skäl, "så har jag ingenting att öppna de der starka låsen med."

"Kanske hittar du något der", sade Utis, leende liksom åt min glömska och pekade på en ficka i min tunika.

Nästan utan forvåning drog jag verkligen upp en plånbok ur detta förvaringsrum, som jag hittills ej lagt märke till. Plånboken innehöll bland mycket annat en nyckel af egendomlig form och denna nyckel befanns vid försök passa till kappsäcken. Då min vard såg mig fortfarande tveka, packade han upp några klädesplagg, skakade ut dem och hängde dem öfver en_stolsrygg, i det han sade:

"Som vi ej ha något tjenstefolk, måste hvarje familj nu förrätta sina egna sysslor, och hvarje familjemedlem har från barndomen fått lära sig att sköta sin del. Här är den drägt du skall sätta på dig efter badet", fortfor han, i det han lade fram