Sida 60
5. Utis’ hem
60
ler, kunde vexla från ett knappt hörbart pianissimo till det starkaste forte. Vissa serier af toner fram-bragtes genom hammare, som slogo mot spända strängar, liksom på ett piano, eller ock på metallskifvor eller små klockor. De allra ljufvaste tonerna kommo från vasstrån, hvilkas anordning och stämning nått ön sådan fulländning, att deras toner täflade med af mästarhand framkallade fioltoner.
Ulmene, som hade särskild fallenhet för musik, började nu fantisera på detta instrument. Hon spelade först långsamt och enkelt något, som hufvudsakligen utmärkte sig för melodisk skönhet. Allt efter som inspirationen grep henne, vardt temat småningom allt mera inveckladt, ända till dess det nådde sin höjdpunkt i den mest storartade och komplicerade harmoni. Än gledo hennes hvita, välfor-made händer långsamt och lugnt öfver klaviaturen, än blefvo deras rörelser hastiga och otydliga liksom det af stormen jagade molnets flygt öfver månsldf-van under dagjemningen. Åter förändrades takten och blef långsam och högtidlig liksom i en koral. I tankarna förflyttad till ett aflägset land och en ännu mera aflägsen tid, tyckte jag mig ännu en gång höra de djupa, brusande toner, som under den majestätiska dömen tycktes gifva uttryck åt oräkneliga millioners andakt. Då musiken upphörde, tycktes alla vara försjunkna i drömmar, och efter ännu en kort stunds samtal skildes vi åt för natten.
Källa: Project Runeberg ·