En framtidsblick

77

sin barndom läser om en för länge sedan glömd berättelse. Bland många anteckningar i arkeologiska älsklingsämnen funnos iakttagelser inflätade, gjorda under besök i den nu under namnet Australien bekanta kontinentens stora städer. Mina eller rättare Ismars rosor hade synbarligen icke sträckt sig utanför denna ögrupp. Men detta område var stort nog för mycket vidsträckta resor. Der tycktes verkligen finnas lika många stora städer som nu i hela verlden.

Många hänvisningar till en annan bok kommo mig att leta efter en sådan. Denna, som var likadant inbunden som dagboken, var ett slags album med förträffliga afbildningar af måleriska eller i annat hänseende intressanta ställen samt af en mängd städer som artisten besökt. Data och anteckningar i kanten visade, att afbildningarna voro utförda af dagbokens egare. Att döma efter utseendet voro de tydligen alster af något slags fotografiskt förfaringssätt. Hvad som väckte min förvåning, var den yttersta omsorg och naturtrohet, hvarmed de voro färglagda. Men som jag sedan fick veta, var det solen, som utfört allt detta arbete. Fotograferna hade för länge sedan löst problemet att åstadkomma afbildningar lika trogna med afseende på färg som i fråga om form och skuggning.

Genom betraktandet af dessa afbildningar blef det mig möjligt att draga den slutsatsen, att drägter och byggnadskonst voro, frånsedt den skilnad, som påkallades af klimatets olikhet, ungefar de samma på södra halfklotet som i den stad och det land, jag denna dag'med så mycket intresse lärt