Våra födoämnen i fysiologiskt, hygieniskt och ekonomiskt hänseende. En dietik för friska och sjuka

XI.

Huru ofta och huru mycket böra vi äta?

För att finna svaret på denna fråga nödgas vi i främsta rummet granska vårt egentliga förrådsrum för de intagna näringsmedlen och se huru detta är inrättadt, ty deraf blifver naturligen svaret i främsta rummet beroende.

Detta förrådsrum är magen. Granska vi en tom menniskomage, så finna vi att densamma bildar en sam-manskrumpen säck af ganska obetydliga dimensioner. Ar magsäcken en längre tid igenom tom och således befinner sig i fortfarande hungertillstånd, så sammandrager han sig kraftigt, blir smal, hård och erhåller formen af en utvidgad tarmslynga. Fylles magsäcken deremot med föda, så utvidgas han, vexlande form, allt efter den intagna födans mängd, och efter en särdeles riklig måltid, utvidgas han riktigt säckformigt, samt ligger då på tvären från venster till höger, något snedt nedstigande i bukhålan och trängande lefvern åt höger uppåt mot mellangärdet, hvarigenom han hindrar hvarje djupare andetag.

Härmed hafva vi skildrat de tvenne ytterligheterna till hvilka vi sällan böra låta det komma. Men vi få deraf ingalunda låta förleda oss att tro det vara fördelaktigt att äta många och små mål med korta mellanrum, och att såmedelst hålla magen vid ett bestämdt måttligt utvidgningstillstånd. Intet kunde vara oriktigare än en sådan slutsats. Ty vi få ej blott räkna med den arith-