Våra födoämnen i fysiologiskt, hygieniskt och ekonomiskt hänseende. En dietik för friska och sjuka

XVIII.

Mejeriprodukter och ägg.

I en liten förträfflig skrift: »Om Mjölk- och Mejeriprodukter af tuberkulösa kor» har en dansk forskare, d:r B. Bang, på ett förtienstfullt sätt behandlat frågan om de risker menniskan löper vid förtärande af dylika näringsmedel, för så vidt de förskrifva sig från sjuka djur. Vi föredraga framför en redogörelse för innehållet och de resultat, hvartill undersökningarna ledt, att låta originalet sjelft tala. Yi återgifva derföre följande utdrag ur det lilla arbetet, som vi rekommendera en hvar för frågan djupare intresserad att förskaffa sig. (Svensk öfvers., A. Bonniers förlag.)

När tal är om smittoämnen i mjölken, är det klart, att äfven om man på förhand kan hafva grund till att misstänka ali mjölk, som fås från en tuberkulos ko, är faran ju vida större om sjelfva jufret är angripet af tuberkulos. Detta påstående har också flera författare, som skrifvit i detta ämne, uttalat, och några af dem, deribland Koch, gå så långt att de anse mjölken i allmänhet ej innehålla smitta, utom då tuberkulos fins i jufret. Emellertid är det i alla fall tydligt, att det tuberkulösa lidandet i jufret erbjuder mycket stort praktiskt intresse.

Tuberkulosen plägar angripa i början blott en af jufrets körtlar, vanligen en af de bakersta; sällan angripas två körtlar på en gång vid sjukdomens utbrott. Körteln svullnar och blifver hård, men icke öm, och allmänbefmnandet är icke märkbart stördt. Svullnaden kan under loppet af några få dagar antaga ganska stor utsträckning, men kan stundom framskrida ganska långsamt. I allmänhet utvecklas den genast öfver hela körteln, men synes