Sida 249
XVIII.
Våra njutningsmedel.
leke utan »fruktan och bäfvan» saint efter en lång öfverläggning med sig sjelf, har förf. samlat mod att nedskrifva de tvenne ord, hvilka stå som rubrik till detta stycke. Skall du väl våga angripa detta menniskoslägtets allraheligaste, skall du våga svinga yxan till hugg mot detta sömntyngda Magnoliaträd, under hvars grenar generation efter generation förslappas och dukar under? Skall ej kraften i den arm, som svingar yxan, slappas och verktyget falla ur den domnande handen? Skall du ej sjelf till sist söfvas af den tunga och osunda atmosfer, som njutningslystnaden breder öfver våra sinnen, förslappande vår tankeförmåga och förlamande vår handlingskraft? — »Hvarom är det i sjelfva verket fråga, huru kommer menskligheten dertill, att med en sådan begärlighet och hårdnackenhet just söka efter njutnings- och retmedel? Hvad är det väl som för oss så oemotståndligt in på detta lutande plan? Ifrande själasörjare besvara dessa frågor, åtminstone hvad några af dessa njutningsmedel — såsom tobak, alkohol, kanske äfven kaffe beträffar — med att hänvisa på synden och djefvulen. Och i sanning, är det ej en hardt när oförklarlig begreppsförvirring, ett nära nog otroligt förnuftsmissbruk, att rikta lustan på njutandet af just sådana ämnen, hvilka enligt sin natur måste förhålla sig fientligt gent emot den egna kroppen. Och dock är denna lusta så allmän, att en stor del af åkerbruket, handeln, sjöfarten och industrien basera, sig just på produktion och
Justus: Våra födoämnen, 15
