Våra födoämnen i fysiologiskt, hygieniskt och ekonomiskt hänseende. En dietik för friska och sjuka

Yl.

Salternas betydelse vid näringen.

Vi hafva sett att det moderna köket erbjuder en fettrik föda; vi kunna tillägga att det äfven utmärker sig för sin rikedom på — vi säga med afsigt — icke salter, utan på koksalt.

Och det är naturligt att så skall vara fallet. Ty de retande kryddorna och spirituosan egga begären efter mera retelser för gommen; födan i och för sig blifver för en sålunda öfverretad smak fadd och i stället för den naturliga välsmak, som hvarje näringsämne i och för sig eger sätter koksaltet sin intetsägande prägel på hvarje anrättning och derföre hafva vi äfven att anteckna en lyxkonsumtion af salt. Men denna onaturliga tillblandning i födan väcker en onaturlig förnimmelse till lif — törsten; en konstlad törst, som måste stillas med konstlade medel. Och så blifver koksaltet och spirituosan den Scylla och Charybdis mellan hvilka kulturmenniskan, i ett haf af spirituösa drycker och kolsyrade artificiela mineralvatten, kryssar så länge till dess hennes lefnads farkost på endera af dem går i qväf. Ty öfvermåttet af salt kan ej kroppen till nyttigt ändamål förbruka, utan måste åter utsöndra detsamma. Äfven detta arbete anstränger njurarna, liksom vi förut sett vara fallet med den öfverflödiga ägghvitan. Lägga vi härtill den kolossala vätskeförbrukningen, af hvilken en större del äfven måste passera genom njurarna, så kan

Justus. Våra födoämnen. 5