Våra födoämnen i fysiologiskt, hygieniskt och ekonomiskt hänseende. En dietik för friska och sjuka

IV.

Fettets betydelse vid näringen.

Om vi granska den sammanställning af olika kostsatser för olika folkklasser och olika yrken, hvilken vi ofvan sid. 12 gjort till utgångspunkt för våra undersökningar, skola vi se, att då förhållandet mellan ägghvita och kolhydrat i näringen vexlar inom ganska trånga gränser, förhållandet mellan ägghvita och fett, eller mellan egentliga kolhydrat och fett är underkastadt högst betydande förändringar. Vi se sålunda den bayerske skogsarbetaren njuta den oerhörda fettmängden af 309 gr. fett till 691 gr. kolhydrater, medan deremot den irländske arbetaren nöjer sig med 25 gr. fett till 1,328 gr. kolhydrater. Såsom en allmän regel kunna vi ur sammanställningen sluta, att fetthalten hos näringen i allmänhet är ringa, jemförd med dess halt af kolhydrater, men att hos den vällefvande stadsbon, representerad af läkaren i München samt det borgerliga hemmet i Sverige, det oaktadt, näringens halt af fett måste anses vara högst betydande.

Att nu emellertid detta förhållande ensamt ej räcker till att förklara det faktum, vi dagligen kunna iakttaga, eller att den qvantitativt storätande kroppsarbetaren håller sig mager, medan deremot den mindre qvantiteter förtärande stadsbon villigt och lätt förser oss med »gödningstyper», ligger i öppen dag. Ty att det ej är födans fetthalt enbart, som bestämmer fettaflagringen i kroppen, det visar oss den bayerske skogsarbetaren med sin oerhördt feta kost. Att det icke heller är kroppsarbetet, som be-