Våra födoämnen i fysiologiskt, hygieniskt och ekonomiskt hänseende. En dietik för friska och sjuka

XXII.

Eftergifternas väg*.

Sedan vi nu i de tvenne sista kapitlen närmare skärskådat den väg vi måste beträda om vi med allvar och kraft vilja egna oss åt att förvandla en vacklande hälsa till dess motsats, skola vi nu något närmare skärskåda de moraliska förutsättningar, som ett sådant arbete nödvändigtvis kräfver.

De äro stora nog dessa förutsättningar och derföre kunna vi äfven lätt förstå att i allmänhet endast den yttersta nöd blifver bevekelsegrunden till ett inslående på försakelsens stig, och att derföre äfven endast den yttersta grad af konseqvens och viljekraft förmår att uträtta något på den vägen.

Annorlunda komma visserligen förhållandena att gestalta sig när upplysningen om lagarne för kroppens och själens helsa blifvit en kunskap, som genomsyrat hela det moderna samhället och från rot till topp genomträngt allt med vissheten om att det icke är sjelfskrifna lagar utan naturlagar som gälla för och bestämma öfver slägtet. Ty först då kunna vi fatta att lagarne för helsa och sjukdom äro eviga och oföränderliga; att menniskan våldför sin natur hvarje gång hon lemnar den ställning, som en gång för alla blifvit henne i skapelsekedjan anvisad och att trots hennes naturs oerhörda seghet straffet aldrig uteblifver. Det kommer förr eller senare med matematisk visshet. Men — när det kommer, vet äfven den upplyste att i tid frigöra sig från det förderfbringande inflytandet af njut-