Sida 320
XXXII.
Öfverdrifven fetma och magerhet.
Ett studium, hvaråt den, som vill föra ett naturenligt lefnadssätt ovilkorligt måste egna sig, är det om fettaflag-ringen i menniskokroppen. Ty han skall snart börja att göra iakttagelser, som äro egnade att väcka eftertanken till lif.
Yi hafva redan förut, sid. 10, flyktigt skärskådat genomsnittstypen af våra dagars stadsbo. Vi skola nu gå honom litet närmare in på lifvet. Vi förutsätta att vi lyckas förmå en af våra rätt feta och välmående samt en af våra magraste och knotigaste bekantskaper, att följa oss upp på vårt nationalmuseum, som vi för dagen antaga att vi för vår räkning uteslutande disponera. Så begifva vi oss med ens upp i andra våningen, uppsöka en naken grekisk bildstod, hvilken som helst, bedja våra bekantskaper att aflägga kläderna och uppställa sig: den fete till höger och den magre till venster om vår grek. Så sätta vi bi-noclen tillrätta på näsan och börja vår granskning. Ofrivilligt utbrista vi i skratt, ty kontrasten är alltför komisk mellan den tjocke isterbuken och den smidige, välformade greken, på hvilkens nakna kropp hvarje muskelparti tydligt aftecknar sin form. Hos den magre åter se vi visserligen samma muskelformer afteckna sig, men de äro allt för svagt utvecklade — af brist på öfning. Och sedan vi sett detta, skaka vi på hufvudet och gifva våra vänner det välmenande rådet: den tjocke att betrakta sin nakna helfigur
