Våra födoämnen i fysiologiskt, hygieniskt och ekonomiskt hänseende. En dietik för friska och sjuka

XX Y.

Rekapitulation,

i) Brödet.

Brödet är lifvets staf! Det är ock kändt sedan urminnes tider. Men dess framställningssätt har betydligt vexlat. Länge dröjde det innan man lärde sig raffine-mentet att skilja kliet från säden och ännu längre innan nutidens, i och för sig beundransvärda qvarnteknik, var ett faktum. Men i samma mån konsten att mala finmjöl gjort framsteg i samma mån har äfven konsten att bereda riktigt ärligt kärnbröd aftagit. Pressjästen och jästpulfret hafva ej bidragit till höjande af den handteringen. Nu hafva vi kommit derhän, att vi måste börja åter göra målningen till handslöjd för att få rigtigt groft mjöl och åter börja baka i hemmen för att få godt bröd. Att köpa godt mjöl, är föröfrigt en temligen vansklig sak, och att köpa godt bröd en ännu värre.

Smaken är olika och brödsorterna följa smaken. Det är en betydande skilnad mellan Wienerbageriets lättfärdiga alster och de nationela brödsorterna: mellan sachsarnes intetsägande »schwarzbrod»; den tunga vestfaliska pumper-nickeln; den sura skånska limpan och det lätta norrländska kornbrödet — vårt vanliga spis- och knäckebröd nu ej till förglömmandes.

De sura brödsorterna äro ett missgrepp, och ett beklagligt sådant när de ingått i folknäringen. Mycken arbetskraft förintas på denna skenbart obetydliga omständighet,