Sida 110
Tionde kapitlet
110
DEN IIEMI.IGHETSFUIJ.A ON
anviindt sin dag val. Cyrus Smith hade atervunnit sina krafter nastan fullstandigt och profvat dem genom att bestiga den ofre platan. Fran denna punkt hade hans blick, van att berakna hojder och afstand, en lang stund varit fast vid kaglan, dit han ville begifva sig den foljande dagen. Berget, som lag ungefar en mil aflagset i nordvest, tycktes honom miita 1,000 meter ofver hafsytan. Foljaktligen kunde man fran dess spets ofverblicka en yta med en radie af atminstone femtio mil. Det var saledes sannolikt, att Cyrus Smith latt skulle kunna I5sa denna "kontinent- eller o"-fraga, hvilken han, icke utan skal, satte framfor alia andra.
Qvallsvarden var, efter omstiindigheterna, ratt bra. Vattensvinets kott forklarades fortriiffligt. Sargasson och piniefi-ona fullstandigade maltiden, under hvilken ingenioren talade foga. Han var upptagen af planerna for morgondagen.
En eller tva ganger kom Pencroff fram med nagra forslag till, hvad man borde gora, men Cyrus Smith, som tydligen var en metodisk ande, nojde sig med att skaka pa, hufvudet.
— I morgon, — sade han, — skola vi fa veta, hvad vi ha att halla oss till, och vi skola da handla i ofverensstammelse dermed.
Efter qvallsvarden kastades ytterligare nagra fang bransle pa spiseln, och de skeppsbrutna, den trogna Top deri inbegripen, folio sedan i en djup somn. Intet missode storde dem under denna lugna natt, och den foljande dagen — den 29 Mars — vaknade de med starkta krafter, fardiga att foretaga denna utflygt, som borde bestamma deras ode.
Allt var i ordning till uppbrottet. Pa hvad som fans qvar af vattensvinet kunde Cyrus Smith och hans foljeslagare lefva i tjugufyra timmar till. Dessutom hoppades de kunna proviantera under vagen. Emedan glasen ater blifvit satta i ingeniorens och korrespondentens
Källa: Internet Archive ·