Sida 111
Tionde kapitlet
TlONDE RAPITLET
111
klockor, antiinde Pencroff litet af linnet, hvilket skulle tjena som fnoske. Hvad betraffar flinta, borde det icke vara brist pa sadan i denna trakt af plutoniskt ursprung.
Klockan var half 8 pa morgonen, da, Cyrus Smith och hans foljeslagare, bevapnade med kappar, begafvo sig ut pa upptacktsfard. Pa tillstyrkan af Pencroff beslots att taga samma kosa, som foljts genom skogen; det stod dem i allt fall fritt att atervanda i en annan. Detta var ocksa ginaste vagen att uppna berget. Man vek saledes om sodra hornet af granitmuren och foljde venstra stranden, hvilken lemnades pa den punkt, der floden bojde sig mot sydvest. Den redan trampade gangstigen under de grona traden aterfans, och kl. 9 uppnadde Cyrus Smith och hans foljeslagare skogens vestra bryn.
Den hittills foga kuperade marken, i borjan sumpig, men sedermera torr och sandig, hojde sig nu lindrigt fran kusten upp mot det inre af on. Nagra mycket skygga djur framskymtade mellan de hogstammiga traden. Top stortade genast efter dem, men hans husbonde lockade honom straxt tillbaka, ty nu var ej ratta ogonblicket att forfolja dem. Langre fram finge man se. Ingenioren var icke den man, som lat sig dragas bort fran ett mal, som han en gang fattat i sigte. Man skulle till och med icke hafva bedragit sig, om man pastatt, att han aktgaf hvarken pa, landets konfiguration eller dess naturprodukter. Enda foremalet for hans tankar var detta berg, som han amnade bestiga, och han tog raka vagen dit.
Klockan 10 gjordes en rast p§, nagra minuter. Da, vandrarna kommo ut ur skogen, framtradde traktens orografiska system for deras blickar. Berget bestod af tva, kaglor. Den forsta, som var afhuggen vid en hojd af omkring 750 meter, uppbars af ett nyckfullt formadt underlag, hvilket tycktes forgrena sig liksom tarna af en ofantlig, pa marken hvilande fogelfot. Mellan dessa bergutskott sagos lika manga smala dalder, uppfylda med
Källa: Internet Archive ·