Den hemlighetsfulla ön

S.TUTTONDE KAPITLET

195

— Har ges intet tvifvel langre ! — sade Cyrus Smith. — liar ar afloppets mynning, och derma mynning skall jag blotta.

— Pa hvad satt? — fragade Gideon Spilett.

— Genom att sanka sjons niva tre fot.

— Och hur skall detta tillga?

— Genom att ge sjon ett annat aflopp, som ar storre an detta.

— Hvar da, Gyrus?

— Pa den del af stranden, som befinner sig narmast kusten.

— Men det ar en granitstrand ! — infoll korrespondenten.

— Nti, sa vill jag spriinga den, donna granit, — svarade Cyrus Smith, — och da vattnet rinner undan, skall halet blottas . . .

— Och ett fall bildas pa, stranden, — tillade korrespondenten.

— Ett vattenfall, som vi skola draga nytta af, — svarade Cyrus. — Kom, kom!

Ingenioren drog med sig sin kamrat, hvars tillforsigt till Cyrus Smith var sa stor, att ban ej betviflade, att forsoket skulle lyckas. Och dock, huru gora en Oppning i denna granitstrand — huru, utan krut och med ofullkomliga redskap, fa i sar dessa klippor? Var ej den uppgift, ingenioren envisades att losa, ofver bans krafter?

Nar Cyrus Smith och ingenioren ater intradde i Spiseln, funno de Harbert och Pencroff sysselsatta med att aflassa vedflotten.

— Vedhuggarna ha snart slutat, herr Smith, — sade matrosen skrattande, — och nar ni belibfver marare . . .

— Murare — nej, sadana behofver jag inte, men val kemister! — svarade ingenioren.