Den hemlighetsfulla ön

19G

PEN ITEMUGIIETSFULLA ON

— Ja, — tillade korrespondenten, — vi amna spranga on i luften . . .

— Spranga cm i luften! — utbrast Pencroff.

— Ja, — till en del atminstone ! — svarade Gideon Spilett.

— Horen mig, mina vanner! — sade ingenioren. Och nu delgaf ban sina kamrater resultatet af sina

iakttagelser. Enligt bans asigt maste en storre eller mindre halighet finnas i granitmassan, som uppbar Stora Utsigts-platan, och han ville nu intranga dit. For detta andamal maste ban blotta oppningen, hvari vattnet nedstortade, och foljaktligen sanka sjon genom att gifva den ett rymligare aflopp. Hiiraf nodvandigheten for ingenioren att skaffa sig ett explosivt iimne, hvilket kunde astadkomma en dugtig aderlatning pa nagon annan punkt af stranden. Det var just, hvad Cyrus Smith amnade forsoka medelst de mineral, som naturen sta.lt till bans forfogande.

Det ar obehofligt att saga, med hvilken entusiasm alia, och isynnerhet Pencroff, omfattade detta forslag. Att anviinda stora medel, att splittra denna stenmassa, att skapa ett vattenfall, det var nagot, som slog an pa matrosen. Och emedan ingenioren behofde kemister, skulle Pencroff blifva lika skicklig kemist som murare eller skomakare. Han skulle blifva allt, hvad man ville, "till och med dansmastare " , om det blefve nodvandigt, sade Nab.

Nab och Pencroff fingo derpa i uppdrag att franskilja dugongens fett och konservera dess kott, hvilket var bestamdt till niiringsamne. De begafvo sig genast astad, utan att ens begara nagon vidare forklaring. Deras fortroende till ingenioren var oinskrankt.

Nagra ogonblick derefter togo Cyrus Smith, Harbert och Gideon Spilett kosan uppfor hodstranden mot stenkolslagren, hvarest fans ofverfiodande tillgang pa dessa svafvelkislager, som antraffas i de yngsta of ver-