Sida 199
Sjuttonde kapitlet
SJUTTONDE KAPITLET
199
nom att sonderdela pottaska, hvilket latt utdrages ur aska af landtvaxter, med salpetersyra. Men salpetersyran fattades honom, och det var just denna syra, ban nu till sist ville forskaffa sig. Till all lycka gaf naturen honom denna gang salpeter, utan att han behofde anstrjinga sig vidare an att taga upp den. Harbert upptackte ett lager deraf i norra delen af on vid foten af Franklins berg, och han behofde blott rena detta salt.
Dessa olikartade arbeten rackte i atta dagar. De voro saledes afslutade, innan kisens forvandling till svafvelsyrade Salter forsiggatt. Under de foljande dagarna fingo nybyggarna tid att branna eldfast krukmakerigods af plastisk lera och att bygga en sarskildt inrattad tegelugn, hvilken skulle anvandas vid jernvitriolens destillering, da denna erhallits. Allt detta fullbordades framemot den 18 Maj, nastan samtidigt med att den kemiska reaktionen slutade. Val ledda af ingenioren, hade Gideon Spilett, Harbert, Nab och Pencroff blifvit de skickligaste arbetare i verlden. Dessutom ar af alia laromastare noden den, till hvilken man lyssnar mest, och som undervisar bast.
Da kishogen var fullstandigt fortard af elden, nedlades i ett med vatten fyldt karl resultatet af processen, hvilket bestod af svafvelsyrade salter af jernoxidul och lerjord, silikater och ett residuum af kol och aska. Man rorde om denna blandning, lilt den stanna, halde sakta af den och fick da en klar vatska, innehallande jernvitriol och aluminiumsulfat i upplost form, medan de andra amnena lago qvar fasta, alldenstund de voro olosliga. Sedan slutligen en del af vattnet afrunnit, afsatte sig pulverformig jernoxid och kristaller af svafvelsyrad jernoxidul, och moderluten, d. v. s. den aterstaende vatskan, som inneholl svafvelsyrad lerjord, bortslogs. Kristallerna och det jemte dem afsatta gula pulvret torkades i luften (rostades).
Cyrus Smith hade alltsa till sitt forfogande en tern-
Källa: Internet Archive ·