Den hemlighetsfulla ön

tjugufOrsta kapitlet

243

uppskjutande 8arna aro blott spetsarna af en uppslukad kontinent, som i de forhistoriska tiderna beherskade vattenrymden.

— Sasom forhallandet en gang var med Atlantis, — infoll Harbert.

— Ja, mitt barn, om det nagonsin funnits.

— Ocb Lincoln-on skulle ha varit en del af den der kontinenten? — fragade Pencroff.

— Det ar mojligt, — svarade Cyrus Smith, — och harigenom skulle pa ett temligen tillfredsstallande satt forklaras den mangfald af alster, man ser pa dess yta.

— Och det ansenliga antal djur, som annu bebo den, — tillade Harbert.

— Ja, mitt barn, — svarade ingenioren, — och du ger mig harmed ett nytt bevis till stod for min hypotes. Efter hvad vi ha sett, ar det sakert, att djuren pa on iiro talrika, och annu besynnerligare ar det, att arterna har aro ytterst varierande. Det fins en orsak harfor, och enligt min tanke kan den sokas deri, att Lincoln-on fordom utgjort en del af nagon vidstrackt kontinent, som smaningom sjunkit ned i Stilla hafvet.

— Da skulle en vacker dag, — infoll Pencroff, hvilken icke tycktes vara fullkomligt ofvertygad, — hvad som aterstar af denna gamla kontinent, i sin ordning kunna forsvinna, och det skulle icke finnas nagot land mellan Amerika och Asien?

— Jo, — svarade Cyrus Smith, — der skola uppsta nya kontinenter, pa hvilkas uppforande milliarders milliarder smadjur arbeta i detta ogonblick.

— Hvilka aro da de der sma murarena? — fragade Pencroff.

— Korallinfusorierna, — svarade Cyrus Smith. — Det ar de, som medelst oaflatligt arbete astadkommit atollrefven och talrika andra oar i Stilla hafvet. Det behofves 140 millioner af dessa infusorier, for att de skola vaga ett gram, och dock frambringa dessa sma-