Den hemlighetsfulla ön

tjugufOrsta kapitlet

245

inre befintliga elden, som pa densamma utofvar ett storre inflytande, an man i allmanhet tror. For min del hyllar jag denna hypotes, stodjande mig pa, det faktum, att manen verkligen ar en stelnad stjerna, som icke langre ar beboelig, ehuru solen alltjemt fortfar att ofvergjuta dess yta med samma viirmemangd som forut. Om alltsa manen stelnat, ligger orsaken hartill deri, att den inre eld, hvilken den liksom alia rymdens stjernor har att tacka for sitt ursprung ; slocknat fullkomligt. Hvilken nu an orsaken ma vara, skall vart klot afsvalna en dag, men denna afsvalning skall forsigga blott smaningom. Hvad intraffar da? Jo, att de tempererade jordbaltena i en mer eller mindre aflagsen framtid icke skola vara mera beboeliga, an hvad fallet nu ar med polarregionerna. Menniskorna liksom djuren skola da taga sin tillflygt till breddgrader, der solen verkar starkare. En ofantlig omflyttning skall da forsigga. Europa, mellersta Asien och Nordamerika skola sa smaningom blifva ofvergifna, liksom Australien eller de sydliga delarna af Sydamerika. Vegetationen skall folja menniskoutvandringen i sparen. Floran skall draga sig tillbaka mot eqvatorn samtidigt med faunan. De mellersta delarna af Sydamerika och Afrika skola blifva de foretradesvis bebodda delarna af jorden. Lapparna och samojederna skola aterfinna polarhafvets klimatiska forhallanden pa Medelhafvets kuster. Hvem sager oss, att icke vid denna tidpunkt de eqvatoriala regionerna skola vara alltfor sma, att lemna utrymme at menskligheten och foda densamma? Hvarfor skulle da icke den forutseende naturen for att bereda en tillflygtsort at alia de emigrerande vaxterna och djuren fran den dag i dag ar under eqvatorn lagga grundvalarna till en ny kontinent och hafva uppdragit at infusorierna att uppbygga den? Jag har ofta begrundat denna sak, mina vanner, och jag tror fullt och fast, att vart klots utseende en dag skall vara fullstandigt forandradt, att, i fOljd af att nya kontinenter stiga upp ur djupet, hafven