Sida 252
Tjuguandra kapitlet
252
DEN HEMLIGHETSFULLA ON
kunde anmlirkas, ty man sparade icke pa materialet Dessa mobler voro visserligen klumpiga, men Nab och 1 encroff kande sig likval stolta ofver dem, och de skulle icke hafva velat utbyta sitt verk mot hvad i denna vag fas fran verldens fornamsta snickerietablissement.
Derpa blefvo snickarna korgmakare, och de redde sig icke sa ilia med detta nya yrke. Vid Grant-sjons norra anda hade man upptackt en stor mangd rodvidebuskar. Fore regntiden hade Pencroff och Harbert gjort en skord af dessa buskar, och sedan grenarna af dem bhfvit vederborhgen beredda, kunde man deraf gora ett nyttigt bruk. De forsta forsoken voro oformliga, men tack vare arbetarnas fintlighet och intelligens, i d'et de radfragade hvarandra och drogo sig till minnes de monster de sett, hvartill kom den omsesidiga taflan, okades snart koloniens forrad med korgar af olika storlek.
Under sista veckan af denna Augusti manad intraffade annu en gang ett omslag i vaderleken. Temperaturen sjonk nagot, och stormen saktade af. Nu skyndade nybyggarna ut. Pa hafsstranden hade snon med all sakerhet en tjocklek af tva fot, men man kunde ga pa dess frusna yta utan alltfor stor anstrangning. Cyrus Smith och hans kamrater gingo upp pa Stora Utsigtsplatan.
Hvilken forandring! Denna skog, som de lemnat grcinskande, isynnerhet dess niirmast belagna del, der barrtraden voro forherskande, var nu forsvunnen under det enformiga hvita doket. Allt var hvitt, fran Franklins berg anda till hafsstranden, skogarna, faltet, sjon, Rarmhertighetens flod. Denna rami under ett istak,' hvilket, hvarje gang tidvattnet intradde, gick upp och krossades med starkt dan. En mangd foglar — ander beckasiner och grisslor — flogo <3fver Grant-sjons stelnade yta. Man kunde riikna dem i tusental. Klippblocken, mellan hvilka nedstortade vattenfallet vid hornet af platan, voro fulla af istappar. Om vidden af
Källa: Internet Archive ·