Sida 301
Tjugusjette kapitlet
TJUGUSJETTE KAriTI.ET
301
— Ah, fern minuter! — invande Pencroff. — Jag ber er, i var frukosts intresse, blott om fern minuter!
Och knafallande pa stranden, stack Pencroff ned sina armar i den lilla floden och uppkastade snart nagra dussin vackra kraftor, som kropo mellan klipporna.
— Det der var nagofc, det! — utbrast Nab, i det ban skyndade matrosen till bjelp.
— Jag sager er, att pa denna 6 fins det da allt — utom tobak! — mumlade Pencroff med en suck.
Det behofdes icke fern minuter for att gora en ytterst rik fangst, ty kraftorna vimlade i floden. Med dessa krustaceer, hvilkas skal hade en vacker koboltbla fiirg, fylde man en pase, hvarefter vandringen fortsattes.
Medan nybyggarna foljde stranden af detta nya vattendrag, gingo de liittare och fortare. Men pa stranden fans intet marke efter en menniskofot. Litet emellanat varseblef man spar efter storvaxta djur, hvilka formodligen brukade komma till den lilla floden for att sliicka torsten, men ingenting vidare; alltsa var det icke i denna del af Den fjerran vesterns skog, pekarin triiffats af det blyhagel, som kostade Pencroff en oxeltand.
Medan Cyrus Smith undersokte denna snabbt mot hafvet ilande flod, leddes han till den formodan, att hans kamrater och han voro mycket liingre fran ons vestkust, an de trodde. Ocksa, steg nu tidvattnet upp ofver stranden och hade bort vanda om flodens lopp, om afstandet till dess mynning ej varit storre an nagra mil. Men detta intraffade icke, och flodens vatten foljde baddens naturliga lutning. Ingenioren maste alltsa blifva hogst forvanad, och han radfragade flitigt sin kompass for att forvissa sig om, att icke nagon krokning af floden forde honom tillbaka in i Den fjerran vesterns skog.
Emellertid vidgade sig floden smaningom, och dess vatten blef mindre hogrostadt. Traden stodo lika tatt pa dess hogra som pa dess venstra strand, och blicken kunde icke na bortom dem, men dessa skogsstrackor voro
Källa: Internet Archive ·