Sida 315
Tjugusjunde kapitlet
TJUGtJSJtINDB KAPITLET
315
tas med langa, skummande fransar. Fran denna punkt iinda till Klo-udden var sandkusten foga bred och inklamd mellan klipprefven och skogsbrynet.
Vandringen borde nu blifva svarare, ty orakneliga, nedrasade klippblock belamrade straiulen. Granitmuren strafvade afven att hoja sig allt mera, och af de trad, som prydde den pa bakre sidan, kunde man blott se de lummiga topparna, som ingen vindfl> vaggade.
Efter en halftiinmes livila satte sig nybyggarna liter i marsch. Icke en enda punkt af klipprefven och den sandiga stranden undgick deras spejande blickar. Pencroff ocli Nab vagade sig till och med ut bland klipporna, hvarjo gang de tyckte sig varseblifva nagot misstiinkt foremal. Men intet strandfynd kunde upptackas, de hade blifvit bedragna af nagon bizarrt formad klippa. De lingo emellertid tillfalle att forvissa sig om, att iitliga snftckor funnos i ofverflod pa denna kust, men man kunde icke draga nagon nytta af denna omstandighet, forr an forbindelse blifvit astadkommen mellan stranderna af Barmhertighetens flod och dessutom transportmedlen blifvit fullkomnade.
Alltsa syntes intet, som kunde sta, i samband med det formodade skeppsbrottet, pa denna kust, och emellertid borde ett foremal af nagon vigt — skeppsskrofvet t. ex. - ha varit synligt der eller spillrorna af detta skrof blifvit uppkastade pa, stranden, sasom hiindelsen varit med kofferten, som funnits pa, ett afstand fran detta stiille af atminstone tjugu mil. Men der fans intet.
Framemot kl. 3 kommo Cyrus Smith och bans kamrater till en smal vik, hvari ej utfoll nagot vattendrag. Den bildade en liten naturlig, fran oppna hafvet osynlig hamn, hvari utmynnade ett trangt pass, som fast omgardades af klipporna.
Innerst i denna bugt hade klipporna splittrats af nagon valdsam naturrevolution, och genom en lindrigt sluttande ravin kom man upp pa en plata, som kunde
Källa: Internet Archive ·