Den hemlighetsfulla ön

1316

DEN BEHLIGHET8FULLA ON

vara belagen atminstone tio mil fran Klo-udden och foljaktligen fyra mil i rat linie fran Stora Utsigts-platan.

Gideon Spilett foreslog sina kamrater att gora halt, pa detta stalle. Man gick in derpa, ty matlusten hade blifvit retad af vandringen, och ehuru det annu icke var middagstid, nekade ingen att starka sig med ett stycke vildt. Denna "lunch" borde ingifva forhoppning om, att man finge ata qvallsvard i Granite-House.

Nagra minuter senare togo nybyggarna, sittande i en praktig lund af hafstallar, rundligt for sig af de forrad, som Nab framdragit ur sin ransel.

Detta stalle lag 15 — 20 meter ofver hafsytan. Utsigten var alltsa, temligen vidstraekt, och gaende ofver do sista klipporna pa, udden, upphorde den forst vid Unions-bugten. Men hvarken Raddningens holme eller Stora Utsigts-platan syntes, och kunde det icke heller, ty den hoga terrangen och de stora traden bortskymde horisonten i norr.

Det behofver icke tilliiggas, att, trots den vidstrackta del af hafvet, som nybyggarna kunde ofverblicka, och ehuru ingeniorens kikare punkt for punkt ofverfor hela denna cirkelbage, der himlen och vattnet sammansmalte, intet fartyg varseblefs.

Lika omsorgsfullt fordes kikaren ofver hela den del af kusten, som iinnu aterstod att utforska, fran sandstrackan anda till klipprefven, men intet strandfynd kunde upptiickas.

— Viilan, — sade Gideon Spilett, — man far taga sitt parti och trosta sig med tanken, att ingen skall komma och bestrida oss besittningen af Lincoln-on!

— Men detta blyhagel da! — infoll Harbert. — Det atminstone ar inte nfigon inbillning, formodar jag!

— For tusan djeflar, nej ! — utbrast Pencroff, ihagkommande sin forlorade oxeltand.

— Na, hvilken slutsats bbr man draga? — fragade korrespondenten.