Sida 332
Tjuguattonde kapitlet
332
DEN HEMLIGHETSFULLA ON
skyttar, posterade sig inom godt skotthall, men dock sa, att aporna icke kunde se dem, bestego Nab, Pencroff och Cyrus Smith platan samt begafvo sig in i skogen for att skjuta nagot villebrad, ty frukosttimmen var inne, och som lifsmedlen tagit slut, hade de ej langre nagot att ata.
Om en halftimme aterkommo jagarna med nagra klippdufvor, som man stekte. sa godt sig gora lat. Ej en enda apa hade ater visat sig.
Gideon Spilett och Harbert gingo att taga sin del af frukosten, medan Top boll vakt nedanfor fonstren. Sedan de atit, atervande de pa sin post.
Tva timmar senare hade ingen forandring intraffat i stallningen. Aporna gafvo pa intet satt sin tillvaro tillkanna, och man skulle kunnat tro, att de hade forsvunnit; men sannolikast syntes, att de, skramda genom att en af dem blifvit skjuten och radda for bossknallarna, hollo sig tysta inne i rummen i Granite-House eller till och med i magasinet. Och nar man tankte pa, hvilka rikedomar inneslotos i detta magasin, forvandlades slutligen detta talamod, som ingenioren sa ifrigt anbefalt dem, till en haftig vrede, och uppriktigt sagdt hade de anledning dertill.
— Det liar ar da alldeles for tokigt, — sade slutligen korrespondenten, — och vi ha verkligen intet skal for var formodan, att det skall taga slut en gang!
— Vi maste fosa bort dessa snapphanar! — utropade Pencroff. — Det skall lyckas oss, om de ocksa vore ett helt tjog, men for att kunna defe maste man tranga dem in pa, lifvet! Ah, ges det da intet medel att komma upp till dem?
— Jo, ett, — svarade ingenioren, hvars hjerna genomfors af en ide.
— Ett? — sade Pencroff. — Na val, da ar det bra, efter det inte fins nagra andra. Och hvilket ar detta ?
Källa: Internet Archive ·