Tillbaka Read Runeberg

Den hemlighetsfulla ön

Originalsida 333
Originalsida 333
Originalsida 332
Originalsida 333
332–333

Sida 333

Tjuguattonde kapitlet

TJUGUATTONDE KAPITLET

333

— Latom oss forsoka att nedstiga i Granite-House genom Grant-sjons gamla aflopp, — svarade ingenioren.

— Ah, for tusan djeflar! — utbrast matrosen. — Och jag, som inte tankt derpa forut!

Detta var verkligen det enda medlet att komma in i Granite-House for att bekampa aporna och drifva ut dem derifran. Sant ar, att mynningen till afloppet var tillsluten genom en mur af hopfogade stenar, som det skulle blifva nodvandigt att uppoffra, men man hade alltid tillfalle att sedan laga den. Lyckligtvis hade Cyrus Smith annu icke satt i verket sin plan att dolja detta aflopp genom att hoja sjons vatten Qfver detsamma, ty i sadant fall skulle arbetet kraft nagon tid.

Klockan var redan ofver 12, da nybyggarna, val bevapnade samt forsedda med hackor, lemnade Spiseln, togo vagen under Granite-Houses fonster, efter att hafva befallt Top att qvarstanna pa sin post, och beredde sig att vandra uppfor venstra stranden af Barmhertighetens flod, f5r att uppna stora Utsigts-platan.

Men de hade icke tillryggalagt hundra steg i denna rigtning, forr an de horde hunden skalla ursinnigt. Det lj5d sasom en fortviflad appell.

De stannade.

— Skynda! — sade Pencroff.

Och nu sprungo alia det fortaste de kunde tillbaka.

Framkomna till flodkrokningen, sago de, att situationen forandrats.

Gripna af en plotslig forskrackelse, framkallad af nagon okand anledning, sokte aporna nu fly. Tva eller tre sprungo och hoppade med en clowns vighet fran det ena fonstret till det andra. De fbrsokte till och med icke att satta stegen, pa hvilken det skulle varit dem latt att nedstiga, tillbaka pa dess plats, eller kanske hade de i sin skramsel glomt denna utvag att smyga sig bort. Snart stodo fem eller sex sa, att man kunde skjuta dem, hvarfor nybyggarna begagnade det gynsamma till-

Källa: Internet Archive ·