Den hemlighetsfulla ön

334

DEN HEMLIGITETSFULLA ON

fallet att sigta och gafvo eld. Sarade eller doda, folio somliga mat bostaden, uppgifvande giilla skrin; andra, hvilka nedstortade utat, krossades i fallet, och nagra ogonblick senare kunde man formoda, att ej langre en apa vid lif fans qvar i Granite-House.

— Hurra, — utbrast Pencroff, — hurra, hurra!

— Inte sa manga hurra! — sade Gideon Spilett.

— Hvarfor da? De aro alia dodade, — svarade matrosen.

— Medgifves, men detta hjelper oss inte att komma upp till oss.

— Latom oss ga till afloppet da ! — svarade Pencroff.

— Ja, — sade ingenioren. — Det skulle emellertid ha varit battre . . .

I detta ogonblick, och liksom svar pa den af Cyrus Smith gjorda anmarkningen, sag man repstegen glida ofver porttroskeln, derefter upprullas och falla ned anda till marken.

— Ah, tusen tobakspipor, det var starkt! — utbrast matrosen, betraktande Cyrus Smith.

— Allt for starkt! — mumlade ingenioren, hvilken friimst sprungit upp pa stegen.

— Akta er, herr Smith ! — ropade Pencroff ; — om der annu finnas nagra af dessa silkesapor . . .

— Vi fa val se, — svarade ingenioren utan att stanna.

Alia kamraterna foljde efter honom, och pa en minut hade de uppnatt porttroskeln.

Man sokte ofver allt. Intet lefvande vasen hvarken i rummen eller i magasinet, som hade blifvit respekteradt af aporna.

— Kors, och stegen? — utbrast matrosen. — Hvad ar det da for en gentleman, som slappte ned den at oss?

I detta ogonblick hordes ett skri, och en stor apa, som tagit sin tillflykt till korridoren, stortade in i salen, forfoljd af Nab.