Sida 380
Trettioandra kapitlet
380
DEN HEMLIGHETSFULLA ON
skulle ha vant mycket nyttigt for kolonien, ty oljan iettet, barderna kunde anvandas till manga andamfil.
Den signalerade hvalen tycktes emellertid icke vilia ofvergifva Lincoln-ons farvatten. Nar Harbert och Gideon Spilett icke voro ute pa jagt och de stodo antingen i Gramte-Houses fonster eller pa Stora Utsigts-platan, hade de alltid kikaren med sig och bespejade djurets alia rorelser, hvilket iifven Nab gjorde, utan att dock forsumma sina spislar. Hvalen, hvilken begifvit sig langt in i den stora Unions-bugten, genomskar den snabbt fran Mandibel-udden iinda till Klo-udden, framdrifven af sin utomordenthgt kraftiga stjertfena, och rorde sig stotvis framat med en hastighet, som stundom uppgick till tolf mil i timmen. Ibland sam han sa nara Raddningens holme, att man kunde urskilja honom tydligt. Det var verkligen den sodra hemisferens hval, hvilken ar belt svart, och hvars hufvud ar mera hoptryckt an nordhvalens. Man sag honom iifven genom sina spruthal till ansenhg hojd uppdrifva en sky af anga - eller vatten, ty, bur besynnerligt det an kan tyckas, hafva naturforskarna och hvalfiskfangarna annu icke blifvit ense i detta afseende. Ar det luft, ar det vatten, som salunda uppdrifves? Man antager i allmanhet, att det ar anga, som, plotsligt fortiitande sig vid beroringen med den kalla luften, nedfaller i form af regn.
Emellertid fangslade narvaron af detta hafsdaggdjur nybyggarnas alia tankar. Detta var isynnerhet fallet med Pencroff, och bans uppmarksamhet drogs derigenom fran arbetet. Slutligen langtade han lika haftigt efter denna hvalfisk som ett barn efter en forbjuden sak. Nattetid dromde ban hcigt om sin hval, och hade han haft medel att anfalla djuret och pirogen kunnat halla sjon, skulle han sakert icke hafva tvekat att forfolja det. Men hvad nybyggarna icke kunde gora, det gjorde slumpen at dem, och den 3 Maj forkunnade den i sitt koksfonster postande Nabs rop, att hvalen strandat pa on.
Källa: Internet Archive ·